På Vallerstad finns spår från tidig järnålder genom de gravfält som markerar gården och byns ägor, men de låg också väl synliga för att man skulle kunna hedra de döda.
Vallerstads anor sträcker sig långt tillbaka i tiden. Dess historia kan spåras till 1406 då stamfadern för ätten Stenbock ägde gården. Den då sk Storegården gavs troligen som en gåva till en tapper krigare för lång och trogen tjänst. Man odlade mest havre råg och korn. I sina täppor odlande man rovor, kål, lin och hampa. Värnamo var ett viktigt handelscentrum för folket i Vallerstad.
Försäljningar av gårdar är på den tiden invecklade historier. Gården ärvdes av två bröder i mitten på 1500-talet men 1/6 av gården fråndömdes 1565 för att ägaren gjort sig skydlig till rustningstjänst. Frälsejord eller adelsjord skulle hålla med soldat med stridhäst och dyrbar utrustning. 1616 köps gården tillbaks av de två bröderna Per och Mats Månson och den återköpta delen kallades för lilla Vallerstad.
Under 1600-talet var gården säteri, en sorts praktisk lösning för avlöning av frälsets krigstjänstgöring. För Vallerstads del var bildningenen av säteriet grunden till hur gården ser ut idag. Vallerstad hörde ett tag under senare 1600- tal till Kronobergs slott. Kronan genomförde reduktioner dvs beslog gårdar man gett bort och drog in skatter till Karl Xl för att dra in pengar till krig och stäka statens finanser. Detta drabbade Storgården. Ulfsparrarnas ekonomi på gården försämrades och 1690 fick Erik Ulfsparre nog och pantsatte gården hos borgmästaren i Jönköping.
1692 Dreffling, en vän till borgmästaren ut Vallerstads gods för en hygglig peng. Som tolvång tog sonen till Dreffling över gården vid sin mors död. Daniel med syskon blev adlade och fick nammnet Lillienberg. Under deras tid ökade jordegendomarna och kalaset betalades säkerligen genom dagsverken och ont slit av vanligt folk. Det var en tid för fattiga och rika med backstugusittarna som slet för brödfödan och godsägaren som satt vid dukat bord.
Viktiga frågor för sockenstämman i Kärda under 1700-talet var inte bara kyrkan, prästen och sockentukten utan blev nu också fattigvården och skolfrågorna.
Vallerstad säteri bestod av Södergården där herrskapsfolket bodde. De större gårdarna som hörde till brukades av arrenderade bönder som också fick fullgöra dagsverken för herrefolket.
George Stiernclou-Lillienberg hade stora möjligheter då han övertog Vallerstad. Trots storslagna planer dog han utfattig 1870. Det sägsa att han förlorade hela Vallerstad i pokerspel mot Johan Fogelin.
Fidekomiss 1751-1866
Tre bröder Andersson från Helsingborg köpte och drev sanatorium på gården 1905-1911 för tuberkolosdrabbade människor. Många var rädda för lungsoten och vågade sig inte fram till gården. Det fanns sänghallar ute i friska luften i skogen bakom huvudbyggnaden. Man ansåg speciellt att tallbarsdoft botade de lungsjuka.
När gården nästa gång såldes på offentlig auktion var det inte många av de välbergade och seriösa spekulanterna som tog trävaruhandlaren Sven-Anders Johansson på allvar. De misstog sig om Sven-Anders finansiella styrka. Han bjöd 79 000 kr vid första utrop och innan övriga hunnit reagera var han ägare till gården. Sven-Anders och hustrun Mathilda bodde på Ölmestad Norregård där man byggt en dåtidens modernaste ladugårdar. Sven-Anders var en slipad affärsman som köpte in en rad gårdar runt om i hembygden tillsammans med vännen Josef Davidsson.
Inspektor 1912-1937
På Vallerstad tillsattes en inspektor Bergqvist som tvingade arbetsfolket på gården till hårda dagsverken. Det hela blev inte lättare av att många redskap var gamla och att gården sent moderniserades då Sven-Anders inte ville satsa sina sågverkspengar i Vallerstad. Gården fick tillgång till elektrisk ström först tio år efter att alla.När Sven-Anders insjuknade gjorde han upp planer för Vallerstads framtid och hur kvarlåtenskapen skulle förvaltas. Hustrun Mathilda blev ensam arvtagare och fick ett stort ansvar att förvalta denna stora egendom vid hans död allt för tidiga död 1929.
Mathilda hade två människor hon litade på, hushållerskan Ida Carlsson och landsfiskalen Erik Seth. Erik Seth, en skicklig och noggrann affärsman förvaltade Mathildas egendomar från 1937. Han upptäckte då att inspektorn på Vallerstad gjort sig skyldig till grov trolöshet mot huvudman. Bergvist tvingades med kort varsel lämna Vallerstad.
Vid Mathildas död 1943 utsågs en stifltelse för Vallerstad med tre ledamöter enligt upprättat testamente.
Utdrag ur boken Vallerstad gård och förnyelse.
En lokomobil, en ångmaskin med järnhjul köptes tidigt in till gården. Ångmaskinen kunde användas som stillastående drivkraft för trösverk, sågar och kvarnar. Ett farligt vidunder som spydde gnistor. Först tände den eld på en jordkällare nära gårdens hus och efter att ha flyttats till sågen brannockså hela sågen upp.
Dagsverkena för torparna var många. I ett kontrakt från 1884 strår det att torparen skulle fullgöra 130 dagsverken utan lön. Även kvinnorna skull göra dagsverken och detta även om de hade flera småbarn.
Lantmätarna skulle tillsammans med bönderna få tegarna mer samlade. På Vallerstad genomfördes det först 1915, då uppdelningen av marken blev mer funktionell.